Faktureringsreglerna i svenska Momslagen ska som en grundregel tillämpas vid försäljning av varor och tjänster inom Sverige. Om leveransen görs från ett annat EU-land av en utländsk näringsidkare, och köparen är skyldig att redovisa moms i Sverige, ska de svenska faktureringsreglerna normalt inte tillämpas. När leveransen inte anses ha gjorts inom EU ska reglerna i säljarens land tillämpas.

Sammanfattningsvis och förenklat innebär det nya regelverket att svenska faktureringsregler ska tillämpas vid:

  • Försäljning av varor och tjänster inom Sverige (oavsett säljarens hemmahörighet).
  • Unionsintern försäljning av varor och tjänster från Sverige, då köparen är momsskyldig i annat EU-land.
  • Export av varor och tjänster från Sverige till land utanför EU.
  • Distansförsäljning till köpare i Sverige från utländsk näringsidkare. Med distansförsäljning menas att en vara transporteras av säljaren eller för säljarens räkning från ett EU-land till en köpare i ett annat EU-land (undantaget de områden inom EU som inte räknas till EU’s mervärdesskatteområde), när varan inte ska beskattas hos köparen. Postorderförsäljning och Internethandel är vanliga exempel på distansförsäljning.

På motsvarande sätt ska svenska faktureringsregler INTE tillämpas vid:

  • Försäljning av varor och tjänster utanför Sverige.
  • Unionsinterna förvärv av varor och tjänster (enligt huvudregeln för tjänster) från andra EU-länder, då köparen är momsskyldig i Sverige.
  • Distansförsäljning från Sverige till köpare i andra EU-länder.